thindream

Min historia

Once upon a time..

Det var som en tickande bomb. Jag har alltidblivit kallad ful och tjock av familj och vänner, tillslut blir det som det blir.

Jag tror det var i 9an som jag började hetsäta och spy. Levde med mycket mild bulimin i 3 år innan jag berättade för

mamma som direkt skickade ner mig till Ätstörningsenheten i Varberg. Samtidigt fick jag också psykolog och även sjukgymnast. Då gick jag i 2an på gymnasiet. Jag blev egentligen bara sämre av allt det där. Sen åkte jag till USA.

I USA klarade jag mig augusti till november utan att fokusera så mycket på mat. Jag tror att det var bra för mig

att vara borta från mamma, min källa till ångest.  Jag mådde bättre och fokuserade inte på maten. Men i december

började det igen. Jag började hetsäta och spy. I februari åt jag kanske en frukt om dagen, och tränade 5-7 timmar om dagen. Jag föll ihop i skolan. Jag klarade mig sedan rätt så bra, åt men började Atkins Diet. När mitt ex begick självmord sprack allt. Jag åt ingenting alls förutom vatten på drygt två veckor.

När jag sedan kom hem till Sverige började jag direkt med Allevo-shakes. Fick i mig tre sådana om dagen, dvs 300kcal och gick snabbt ner i vikt. Efter att ha varit hemma en månad hade jag gått ner ca 10-13kg och vägde 45kg. Under hösten gick jag ner ytterligare 2 kg. Efter att jag nått någon slags breaking point gick jag med på att påbörja behandling, en gång i veckan med en psykolog. Tyvärr blev saker inte bättre, snarare värre. Jag hamnde i bulimin igen. And this time it was bad. Om jag får välja är jag hellre sjuk i anorexi än bulimi. Skammen är värst.

Jag började hetsäta, hela tiden. Och spy. Jag kunde säga att jag skulle på dansklass i Gbg men åka och köpa naturgodis och parkera i någon skog och äta. Jag gick upp i vikt. Upp och ner. Lyckades ändå hålla den på lägre delen av normalvikt, men kände mig som en elefant.
Åkte till USA för andra gången och gick upp i vikt igen. När jag kom hem därifrån så började jag banta igen, sommaren 2010. Gick ner fort i vikt, men bantningen avbröt av att jag träffade min pojkvän. Det blev mycket myskvällar och vikten gick upp igen till min maxvikt, 63kg sommaren 2011.

Sedan dess har jag försökt gå ner igen. Gick ner lite men låg stadigt på 60kg hur jag än försökte. Blev sjuk och kunde inte äta på 2 veckor, gick ner 5kg. (thank you) och låg på 56 i typ en månad. Har nu lyckats ta mig till 55kg och tar just nu i lite mer med hårdhanskarna för jag vill så gärna väga iaf 53 till nyår. I sommar vill jag ligga på 48-49, en vikt jag vet att jag klarar av. Går jag under den blir jag sjuk, och jag orkar faktiskt inte gå igen det helvetet igen även om jag hade varit finare ännu smalare. Men vill försöka göra detta på någorlunda rätt sätt den här gången.

Planen består av:

Under 1000kcal om dagen

Dra ner på alkoholen

Börja träna igen efter nyår, då jag får träna igen (efter sjukdom)

Hej! Vi driver en hobbyverksamhet på vår blogg där vi säljer smycken, stickat och virkat. Kanske är du intresserad av att köpa något till dig själv eller till någon annan? Julen närmar sig, varför inte köpa en julklapp från oss till någon.. Allt är FRAKTFRITT och vi erbjuder varor till minimum pris. Välkommen in till oss!

Är det verkligen värt att leva ett liv så styrt av vikt, mat och regler?

Var rädd om dig!

Låter inte som du haft det alltför lätt i livet... du kommer fixa dig igenom allt! Ta hand om dig!

Åh min önske vikt är 48.. Jag ska dit de ska ja fan.. Jag har inget annat val än att bli fet och fetare än vad jag redan är går bara inte för sig.

jag har precis samma tänk som dig. allt du skriver känns som om jag lika gärna skulle ha skrivit det själv. jag har dock aldrig haft annorexia eller bulimi eller liknande, men får lätt ångest när det kommer till mat...... det är skitjobbigt, men jag kämpar och kämpar och har nu börjat träna regelbundet och dra ner på maten. var rädd om dig tjejen och se till sattu inte hamnar där en gång till, se till att ha ett realistiskt mål så att du inte blir sjuk igen! gillar din blogg btw, den är väldigt inspirerande

kramis

svar till josephine! (visste inte om du ville att jag skulle svara i din egna blogg!)

även om det är fint att veta att du aldrig varit sjuk, så gör det ont i hjärtat att höra att du ändå får ångest av mat... det är DU som ska ta det försiktigt nu gumman så att du inte trillar dig! för det är så inte värt det, trust me... hur mycket äter du ungefär nu när du har dragit ner på maten? hoppas du kan fokusera på positiva tankar och inte låta ångesten ta över! jag har varit riktigt sjuk, och riktigt smal (även om jag tyckte att jag var tjockast). jag var smal men min kropp såg förfärlig ut. Att träna och äta nyttigt är aldrig fel, men låt det inte gå överstyr. Att stressbanta och svälta sig så som jag gjorde leder till en slapp, hänging, tant-kropp. Hälsa och träning är the only way till att må bra, och att vara snygg! Så låt det ta sig tid (väldigt bra på att säga det till andra människor men själv har jag inget tålamod haha). Vad kul att du gillar min blogg. Finns alltid här om du vill snacka om något bara så du vet :)